Lindesberg är en tätort i norra Mälardalen, belägen vid Lindesjöns norra strand. Lindesberg, som hör till Örebro län i landskapet Västmanland, har idag cirka 9 500 invånare. Tidigare var den omkringliggande Bergslagen med sin järnhantering en viktig ekonomisk faktor för Lindesberg, men numera arbetar de flesta här inom den offentliga sektorn eller för det multinationella verkstadsföretaget Meritor Inc.

Lindesberg har tre låg- och mellanstadieskolor, varifrån vilka man kan gå vidare till högstadieskolan Stadsskogsskolan och därefter gå gymnasiet i Lindeskolan. Lindeskolan, vars elevantal brukar ligga inom spannet 800 – 1000 gymnasister, har ett stort utbud av olika gymnasieprogram men är mest känt för sitt Idrottscollege där elever kan fördjupa sig inom idrotter som fotboll, handboll eller judo i kombination med sedvanlig gymnasieutbildning.

Korta fakta om Lindesberg

Koordinater 59°35′N 15°15′Ö
Area 810 hektar
Folkmängd 9 571 (år 2015)
Landskap Västmanland
Län Örebro län
Domkrets Örebro domsaga
Kommun Lindesbergs kommun
Kyrklig församling Linde bergslags församling
Postnummer 711 01
Riktnummer 581

Landmärken

Centrala Lindesberg följer fortfarande i stort den rutnätsplan som drogs upp år 1644, med Kungsgatan som huvudaxel i nordvästlig riktning och ett tiotal rektangulära kvarter vid båda sidor.

Kungsgatan är ortens viktigaste affärsgata, men en hel del butiker ligger också längs den lindträdsplanterade Kristinavägen som löper i nord-sydlig riktning.

Det äldsta torget i Lindesberg är Rådhustorget, som flankeras av Tingshuset, Bankhuset, Stadshotellet och Lindesbergs kyrka. Torget, som ligger längs Kungsgatan, pryds av den folksageinspirerade fontänskulpturen ”Leda och Svanen” som skapades av Adolf Johnsson på 1930-talet.

Om vi följer Kungsgatan nordväster ut från Rådhustorget når vi så småningom fram till Norrtullstorget där det finns flera matvaruaffärer samt kommunala inrättningar som bibliotek och badhus.

Lindesbergs järnvägsstation

I centrala Lindesberg, i nära anslutning till Flugparken, hittar vi Lindesbergs järnvägsstation. Det ursprungliga stationshuset uppfördes år 1875, men ersattes av ett nytt år 1938. I mitten av 2000-talet skedde en genomgripande upprustning av stationshuset, som numera är en del av Lindesbergs resecentrum.

Gamla Sundsbron

Gamla Sundsbron mellan Stora och Lilla Lindessjön uppfördes i början av 1900-talet men formgavs som en äldre stenvalvsbro med brofundament i huggen natursten. Sedan år 1975 används den endast av gång- och cykeltrafik, eftersom biltrafiken leds över en modernare bro.

Intill Gamla Sundsbron står Lindesbergs gamla pumphus, en byggnad som uppfördes år 1905 när vattenledningar och avlopp inrättades i centrala staden, och dricksvatten började pumpas ut från en närbelägen kallkälla. Huset innehöll två pumpsystem som tillsammans kunde leverera 45 liter vatten i sekunden.

Lindesbergs historia

När människor började bosätta sig i Lindesbergsområdet är oklart, men den första stenkyrkan här tros ha uppförts på 1300-talet, under Folkungatiden, på den plats där Lindesbergs nuvarande kyrka står. Några stenar från den gamla kyrkan finns bevarade i den nya kyrkans kor.

Området där Lindesberg ligger har sedan mycket länge fungerat som en kugge i en viktig transportkedja mellan Östersjön och inlandet, eftersom man kunnat använda sig av vattenvägarna – bland annat Lindesjön, Bottenån och Arbogån via Väringen – för att transportera handelsvaror mellan Bergslagen och kusten. Slättbygden kring Lindesberg var också bördig nog för att bondebefolkningen under bra år inte bara producerade vad de själva behövde utan också fick ett överskott som kunde säljas vidare längs vattenvägarna.

Länge hette samhället Lindesås, medan namnet Lindesberg istället syftade på det närbelägna gruvområdet. Lindesberg, det vill säga gruvområdet, är till exempel utmärkt på Olaus Magnus Carta marina från år 1539, den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Norden och Baltikum.

Lindemarken

Den årliga Lindemarken i Lindesberg är en av Sveriges äldsta marknader, och vi vet bland annat att den besöktes av av Birger Jarl år 1241 då han var ute och reste för att inspektera riket.

Staden Lindesberg

I takt med att bergshanteringen expanderade under stormaktstiden växte också Lindesås i omfattning och betydelse, men inte utan motstånd. Det fanns till exempel starka krafter som pushade för att en ny stad borde grundades vid Järle och att denna borde göras till centrum för järnhandeln. Dessa planer skrotades dock och år 1643 erhöll Lindesås sina stadsrättigheter från Drottning Kristinas förmyndarregering och bytte namn till Lindesbergs stad.

Efter en stor stadsbrand år 1688 förbjöd kung Karl XI borgarna att bygga upp det nedbrunna området. Kungen krävde att borgarna skulle flytta till Arboga eller Örebro istället, men hans order åtlyddes inte och bebyggelsen byggdes gradvis upp igen.

I början av den så kallade frihetstiden i Sverige (då det kungliga enväldet avskaffats via lagstiftningen) gjordes ett försök i riksdagen att ta ifrån Lindesberg dess stadsprivilegier, men försöket misslyckades och den tidiga frihetstiden blev istället en period av blomstring för Lindesberg tack vare den ökade handeln. Den djupa ekonomiska kris som tillstötte på 1760-talet blev dock ett hårt slag för staden.

Drygt ett århundrade senare, på 1870-talet, kom Lindesbergs tillväxt igång igen tack vare en nyinrättad järnvägsförbindelse, och expansionen fortsatte in på 1900-talet med fokus på en metall- och verkstadsindustri som skapade många arbetstillfällen.

Numera har den privata tillverkningsindustrin i Lindesberg minskat i omfång och det är istället den offentliga sektorn som står för en lejondel av arbetstillfällena, i kombination med en växande privat tjänstesektor.

Eld & Vatten

Vad gäller katastrofer så är det framförallt eldsvådor och översvämningar som drabbat staden. Trots idoga försök att med dammar reglera vattennivån i Lindesjön har samhället drabbats av flera omfattande översvämningar, inklusive två stora år 1931 respektive 1977. Vid den senare av de två låg vattennivån 243 centimeter över normalvattennivån.

År 1869 brann 27 gårdar i Lindesberg ned vid en stor stadsbrand mellan Köpmangatan och Trädgårdsgatan, och åren 1887 och 1894 drabbades staden på nytt. Den nya stadsplan som upprättades 1878 krävde att gröna esplanader skulle inrättas för att fungera som brandskydd, och detta resulterade bland annat i den planterade Kristinavägen.